Leviticus 18

Förbudna leder och beblandelser.

1 Och HERren talade med Mose, och sade: 2Tala med Israels barn, och säg til dem: Jag är HERren edar Gud. 3I skolen icke göra efter som görs i Egypti land, der I bott hafwen; och icke eft er som görs i Canaans land, der jag dig införa skall; I skolen icke heller hålla eder wid deras sätt; 4Utan efter mina rätter skolen I göra, och mina stadgar skolen I hålla, at I wandren derutinnan: Ty jag är HERren edar Gud. 5Derföre skolen I hålla mina stadgar, och mina rätter; ty hwilken menniska dem göra, han skall derigenom lefwa: Ty jag är HERren. 6Ingen skall gå in til sina nästa blods fränko, til att blotta hennes blygd: Ty jag är HERren. 7Du skalt dins faders och dine moders blygd icke blotta: Hon är din moder, derföre skalt du icke blotta hennes blygd. 8Du skalt icke blotta dins faders hustrus blygd; ty det är dins faders blygd. 9Du skalt icke blotta dine systers blygd, den dins faders, eller dine moders dotter är, hema eller ute född. 10Du skalt icke blotta dine sonadotters, eller dine dotterdotters blygd; ty det är din blygd. 11Du skalt icke blotta dins faders hustrus dotters blygd, den dinom fader född är, och din syster är. 12Du skalt icke blotta dins fadersysters blygd; ty hon är dins faders nästa blodsfränka. 13Du skalt icke blotta dine modersysters blygd; ty hon är dine moders nästa blodsfränka. 14Du skalt icke blotta dins faderbroders blygd, så at du tager hans hustru; ty hon är din swägerska. 15Du skalt icke blotta dine sonahustrus blygd; ty hon är dins sons hustru, derföre skalt du icke blotta hennes blygd. 16Du skalt icke blotta dins broders hustrus blygd; ty hon är dins broders blygd. 17Du skalt icke blotta dine hustrus, samt med hennes dotters blygd: ej heller taga hennes sons dotter, eller dotterdotter, til at blotta hennes blygd; ty hon är hennes nästa blodsfränka: och det är en last. 18Du skalt ock icke taga dins hustrus syster, til at blotta hennes blygd, henne emot, medan hon ännu lefwer. 19Du skalt icke gå in til qwinnona, så länge hon hafwer sina sjuko i sine orenhet, til at blotta hennes blygd. 20Du skalt ock icke ligga när dins nästas hustru, til at beblanda dig med henne, dermed du orenar dig på henne. 21Du skalt ock icke gifwa af dine säd, at det skall upbrännas för Molec, at du icke ohelgar dins Guds namn; ty jag är HERren. 22Du skalt icke ligga när drängar, såsom när ena qwinno; ty det är en styggelse. 23Du skalt ock icke ligga när något djur, at du dermed orenar dig: Och ingen qwinna skall skaffa hafwa med något djur; ty det är en styggelse. 24I skolen uti intet af detta orena eder; förty uti allt detta hafwa Hedningarne orenat sig, hwilka jag skall här utdrifwa för eder. 25Och landet är derigenom orenadt: Och jag skall söka deras missgerningar på dem, så at landet skall utspy sina inbyggare. 26Derföre håller mina stadgar och rätter, och görer intet af denna styggelsen, antingen inländske eller utländske ibland eder: 27Ty all sådana styggelse hafwa landsens folk gjort, som för eder woro, och hafwa orenat landet: 28På det at landet ock icke utspyr eder, då I det orenen, lika som det hafwer utspytt Hedningarna, som för eder woro. 29Förty, de som göra denna styggelsen, deras själar skola utrotade warda utu deras folk. 30Derföre håller mina stadgar, at I icke gören efter de styggeliga seder, som för eder woro, at I icke dermed orenade warden; ty jag är HERren edar Gud.
Copyright information for SweKarlXII